Inokidokis imperium...
För några år sedan, i Hälsingland, fanns Silverryggens territorium.
En februari natt föddes där en kull valpar, varav en skulle bli en väldigt speciell herre... Silverryggens One Good Man.
Han blev förflyttad en bit söderut, till Gästriklands djupa skogar och där skulle han komma att bygga sitt eget imperium.
Nu kallades han för Ino.
Det skulle visa sig att Ino oftast helst gjorde som han själv ville och det han helst ville...
Han tvingades följa med på utställningar och göra sig till åtlöje genom att fjolla runt i en ring,
men han kom snabbt på att om han satte sig ner, eller spottade ut köttbullarna de försökte trycka i honom,
så skulle de tröttna på att dra runt land och rike med honom.
Han såg dock till att få sig några championat, så det fanns något att titulera honom med.
Den viktigaste titeln var "Viltspår champion".
Den fick man då man på bästa sätt, visade sitt egentliga ursprung och sin fenomenala skicklighet i att spåra.
Och spåra var något Ino tyckte om...
korvpåsar, fläskkotletter, gristassar, älgskånkar...
ja, det mesta spårade han villigt, hur mycket och hur länge som helst.
Annars stod han helst och bökade i något vattendrag, där man kunde fiska upp musslor eller ruttna trädgrenar.
Han tyckte också om att åka bil...då fick han visa upp sig på sitt eget sätt , helst bakom ratten, som den ståtliga yngling han var.
En sommar blev det kaos i Inos lugna idyll...
Något vitt med fläckar och ett mörkt ansikte landade på hans gård!
En fruktansvärd förolämpning, då han inte hade blivit tillfrågad om vad han ansåg om en eventuell tillökning...
Hon hade kommit från "Resident Diplomatic's" långt nere i södern.
Minda hette hon och hon var en mardröm!
Hon levde om jämt och stressade upp honom.
Några gånger försökte Ino bita ihjäl henne, men då blev han inspärrad i en isoleringsbunker.
Efter några tjuvnyp på Minda, räckte det till slut att han kastade en blick på henne, så skakade hon som en jordbävning av skräck.
Så småningom upptäckte Ino några fördelar med Minda.
Hon var en god jaktkamrat och då han spårat upp ett byte, var det lämpligt att låta henne springa och göra grovjobbet.
Var det något hon var bra på, så var det att springa fort och långt.
Det var tänkt att Ino tillsammans med Minda skulle bygga upp ett imperium och skaffa sig många vackra ättlingar.
Minda tyckte det var en förtjusande idé...och vem skulle inte tycka det?
...inte Ino!
Tiden gick och livet fortsatte i en ganska så lugn lunk... tills en dag...
Nerifrån söderns "Resident Diplomatic's", hade Mindas syster Tammy kommit på besök och kaoset var ett faktum!
Minda förutsåg genast Tammys avsikter med att charma Ino och Mindas främsta mål blev nu att kallblodigt döda Tammy.
Ino var bara hennes och hon hade redan röjt många trånande tikar ur vägen och kallades nu med rätt, "Minda The Bitchkiller".
Men Ino hejdade Minda i sista stund och hon fick ett ultimatum...stanna kvar och hålla sig på sin sida av gården, eller bli förflyttad ut till vargarna.
Minda beslöt att stanna kvar...stannade kvar gjorde även Tammy.
Ino som aldrig tidigare känt kärlekens sötma, var nu totalt berusad av Tammys vackra uppenbarelse.
Detta var tiken i hans liv!
Nu kunde han genast sätta igång att skapa ett mångfald av ättlingar...
Ino började bygga upp sitt eget rike och kallade det för Inokidokis imperium och där härskade den ståtliga Kung Ino själv.
Rörelsefriheten blev en aning begränsad, då Minda var tvungen att hållas skild från Tammy, men det var det värt.
Bara Ino kunde få promenera runt i trädgården med Tammy vid sin sida, så var livet en fröjd.
Och det dröjde inte länge förrän de första fem underverken kom till världen...
Tammy var lycklig och skötte de små med stor omsorg, medan Ino tyckte att de mest var till besvär.
Han blev störd mitt i nätterna av deras gnäll efter mat och de levde om dygnen runt.
Ino insåg att alla hans ättlingar inte kunde stanna kvar i hans imperium,
så trots att de var en aning störande, var han tvungen med stor sorg att placera ut tre stycken av dom.
Men han ordnade så de regelbundet var tvungna att komma och visa upp sig, så han kunde kontrollera att de var i bästa skick.
Och nog hade de hamnat på fantastiska ställen, där de nu fick den bästa tillsyn och omvårdnad som kunde tänkas.
Två valpar fick stanna kvar och det var Niiro och Hoshi.
Ino insåg att Niiro skulle komma att växa upp och bli en mycket ståtlig yngling, värd att fullfölja det arbete han själv påbörjat.
Och Hoshi, den underbara lilla prinsessan, hon skulle tids nog komma att förändra en del av världen med sin förtjusande charm.
Och så plötsligt en dag, stod Ängeln Luuli på gården...
Luuli hade kommit med båt från landet i öster.
Hon hade inte Mindas skarphet och kanske inte Tammys charm, men hon hade en godhet som inte var av denna värld
och som till och med fick den iskalla Minda att stiga åt sidan.
Luuli hade en uråldrig visdom boende i sig och som speglade sig i hennes milda ögon.
Alla som mötte hennes blick, blev lugna inombords och fylldes av värme.
Ino tog genast henne till sitt hjärta, här skulle hon stanna!
Luuli blev han egen Ängel.
Nu har det fallit ett ganska så harmoniskt lugn över Inokidokis imperium.
Minda håller i bevakningen över riket, Tammy sköter fortfarande sina småttingar, som nu är större än hon själv,
Luuli sprider lugn i tillvaron.
Hoshi och Niiro går i skola för att lära sig allt av värde, för att med ära föra ätten vidare.
Ino befinner sig i total harmoni och blickar lugnt framåt mot ett och annat äventyr.
Han spatserar värdigt runt i sitt imperium, väl medveten om sin status, som den kung han är...Kung Ino.